Inlärning är en ansträngning

2005-04-15 03:00 Anställda måste i allt högre grad lära sig nya saker, men utan belöning tar de inte in nya kunskaper. Företag måste anpassa sig efter personalen, annars hotar sjukskrivningar, enligt professor Martin Ingvar.

 Martin Ingvar studerar hjärnan ur ett systemperspektiv

Ålder: 50 år.
Familj: gift och fyra barn.

Utbildning: läkare, professor i kognitiv neurofysiologi på Karolinska institutet.

Forskning: Martin Ingvar och hans forskargrupp studerar hjärnan ur ett systemperspektiv.

 • Hjärnan betraktas som en komplicerad dator med låg bearbetningskapacitet och stor förmåga till hierarkisk organisation och parallell bearbetning.

 • Exempel på forskning är inlärning och hur barn lär sig läsa, men även hur hjärnan fungerar vid inlärning av olika beteenden, grader av uppmärksamhet, perception och hur den fungerar vid olika sjukdomar. 

• Genom kamerateknik kan man studera hur hjärnan organiserar sig i processer, som i sin tur beror på arv och miljö, samt minnen och representationer av omvärlden.

Martin Ingvar om:

• Callcenter:

- De gör mänskliga relationer till en industriell modell. Ingen människa kan överleva det.

 • Programutvecklare:

- Tyvärr har företagen inte blivit bättre på att användaranpassa sina program. Titta på hur världens mest använda leverantör säljer program som är antiintuitiva, fragmenterade, instabila och som inte är användarvänliga. Det skapar stress i form av risk för att inte kunna leverera och inte kunna utföra det man ska.

 • Företagsledare:

- De borde bli bättre på att ta till sig den kunskap som finns om vilken betydelse bra managementmodeller har för att folk ska vara friska och lyckliga och därmed leverera bra resultat under lång tid.

 Förr i tiden styrde tekniken och cheferna allt. Medarbetarna hade bara att anpassa sig efter hur ledningen bestämde att företaget skulle drivas. Numera är självstyrning och frihet allt vanligare ledord. Datorer och system erbjuder en ökad flexibilitet, men de kan också bli ett fängelse.

 Enligt Martin Ingvar, professor i kognitiv neurofysiologi vid Karolinska institutet, återstår mycket att göra. Han är en av Sveriges ledande experter på hur hjärnan fungerar.

 – Sjukskrivningarna visar att företagen är dåliga på att anpassa sig efter hur människor fungerar. Mycket av 60- och 70-talets ergonomiska forskning gick ut på att minska den rent fysiska belastningen, men i många företag finns arbetsprocesser som påverkar människor negativt, säger han.

Ett problem är de ständiga kraven på in- och omlärning. Inlärning är i grunden bra, men all inlärning är en ansträngning, betonar han.

Den som lär sig att köra bil måste utföra alla moment på en medveten nivå, även de enkla momenten som att bromsa eller att styra.

Belöning ger motivation

Ju bättre hjärnan blir på att hantera olika moment, desto mer automatiserat blir beteendet. För att ansträngningen att lära ska vara motiverad krävs någon form av belöning, känslan av att få något tillbaka.

 – Vi har ett inre belöningssystem, ett värderingssystem, som måste se nyttan och de positiva effekterna av våra handlingar. Man kan inte piska in kunskap. Bara om kunskapen är meningsfull och det finns ett positivt utfall i andra ändan, vill vi lära oss. Därför är det viktigt att företagen skapar en inre kultur som gör att det vi gör, exempelvis inlärningen, upplevs som meningsfull.

Martin Ingvar anser att företagen kan bli bättre på att ta till sig den forskning som finns, för att förstå hur människor fungerar.

– Fler företagsledare borde inse vikten av bra managementmodeller, som betonar stabilitet och att förstå att man bränner ut personalen om den stressas för hårt. Det man vet är att bra grundutbildning, ett bra socialt sammanhang, pålitliga arbetsrutiner, samt en välinformerad och engagerad personalgrupp är skyddsfaktorer, säger han.

Här har företagen blivit bättre, men i den offentliga sektorn har situationen försämrats.

– I den privata sektorn fungerar det bra, framför allt i mogna industriföretag. Av naturliga skäl talar statistiken aldrig väl för nyblivna företag som är entreprenörsbaserade. Det som är pinsamt är den höga andelen sjukskrivningar i offentlig sektor. Ett skäl är att ägaren inte känner något ansvar för verksamheten på golvet, vilket skapar en psykosocialt tuff situation.

 En central fråga är hur mycket belastning människor tål.

– Har man processer som hela tiden frågar efter aktivt ställningstagande hamnar människor ofta på gränsen till vad de klarar i form av stress. Farligast för individen är hårda och stressfyllda arbeten där hon eller han inte kan påverka sin situation själv.

Dumt att dränka hjärnan i sprit

Men även den anställde har ett ansvar:

– Rent allmänt kan man säga att det handlar om hjärnhygien. Att vårda sin hjärna som man vårdar sina fötter. Att inte låta den bada i sprit, att vårda sina sociala sammanhang och att kunna känna kontroll över sitt liv, säger han. 

Han tror inte att slit- och slängperioden är över, när det gäller arbetskraften. 

– Nej, tvärtom. Allt pekar på en lägre grad av bindning till arbetsplatsen för dem som arbetat i offentlig sektor, samt en ökning av projektanställningar och annat. 

Det finns tydliga ekonomiska drivkrafter för detta. 

Han är kritisk till programutvecklarna, som i alldeles för låg utsträckning skapar program som bidrar till en bra arbetsmiljö. 

– Här finns många exempel på icke-användaranpassade system som sliter ut folk. De tvingas ta ställning till en mängd problem när systemen kräver det, i stället för när medarbetaren själv vill göra det. Det gör att vi spänner oss, säger Martin Ingvar. 

Väntetider ett dilemma

– Här finns ett jätteproblem i form av gamla administrativa system som bygger på föråldrade processer, som har fräschats upp med nya menyer och fönster, säger Martin Ingvar. 

Kan du ge några exempel?

– Under 70-talet skrevs en massa system som har blivit nödtorftigt moderniserade med nya grafiska gränssnitt. I grunden fungerar de som en gammal T-Ford, med långa svarstider. Programmen styr arbetsprocesserna, minskar flexibiliteten och ger nästan inga möjligheter att påverka jobbet. 

Ett exempel är Försäkringskassan där många duktiga medarbetare sitter med verktyg som inte är anpassade till sättet de jobbar på.

Men börjar inte programutvecklarna bli bättre på att beakta sådana aspekter?

– Nej, ett skäl är kanske att de sällan beaktas i upphandlingen av nya system. Det är synd att marknadskrafterna inte har gjort rent hus med alla dåliga system. Orsaken är att det inte är användarna som fattar inköpsbesluten. 

– Förr tittade man på datorns prestanda och gjorde sedan verksamhetsanalysen. Därefter fick människorna anpassa sig. 

Nu har datorerna utvecklats så långt att det inte finns någon ursäkt kvar för att användarna ska anpassa sig. Nu beror bristerna bara på dåliga analyser. 

Finns det några bra exempel?

– Jo, men de dåliga datasystem har ofta allt det som hjärnan inte behöver: långa väntetider, riskupplevelser, dåliga erfarenheter av inte kunna leverera, uppbundenhet och tvånget att vara koncentrerad under långa perioder.

Av: Martin Wallström